stycke

Vad är stycke:

Paragrafen består av en uppsättning sammanhängande meningar som tjänar till att uttrycka en central idé eller idé i en text .

Symbolen för stycket representeras av det grafiska tecknet §, som representerar den latinska uttryckssymbolen ("cut signal"). Tidigare användes det här tecknet för att ange början på ett stycke, men det kom till missbruk, ersattes av rymden. §§ fortsätter dock att användas i juridiska texter, som i rättsartiklar, som indikerar utveckling eller komplettering av en artikel.

Enligt reglerna för ABNT (Brasilian Association of Technical Standards) bör stycken alltid börja lite före den vänstra marginalen på arket.

Dess struktur är vanligtvis uppdelad i tre delar: introduktion, där den sätts in från ämnesfrasalen, det vill säga den centrala tanken på stycket; utveckling, som består av förklaringen av phrasal-ämnet; och slutsatsen, avsluta den idé som presenteras i stycket och förbereda sängen för att fortsätta texten.

Punkter bör inte vara för långa, utom när det är extremt nödvändigt, annars kan de förvirra och distrahera läsaren.

Läs mer om ABNT.

Punkt och stycke

Kompletterande lag nr 95 av den 26 februari 1998 definierar reglerna för användning av lydelsen av lagar och lagliga normer, vilket är obligatoriskt att använda symbolen § för att ange stycket.

Punkter, som punkterna, är divisioner av en artikel eller kaput, och används ofta för att hantera specifika ämnen inom ett särskilt centralt tema i artikeln.

När en artikel endast har en stycke identifieras den i texten som en "enda stycke". Om de har andra stycken ska dessa följas av ordinarie tal. Exempel: §1, §2, §3, etc.

Till skillnad från stycken identifieras styckena i de rättsliga texterna eftersom de föregås av romerska siffror. Exempel: I, II, III, IV, etc.

På så sätt kan vi läsa beteckningen "artikel 3, 4, III" enligt följande: "tredje artikel, fjärde stycket tredje stycket".

Läs mer om meningen med Caput.